"Vi får se"
Jag börjar numera varenda morgon med att säga till mig själv
"Då får vi se hur den här dagen blir!"
För jag har gett upp att planera allting in i minsta detalj för att sedan se det haverera.
Det är mycket behagligare att starta dagen med ett undrande/hoppfullt frågetecken och sedan framåt kvällen kunna redovisa för mig själv vad dagen har burit med sig. Vet inte exakt när men jag tror det var 2-3 veckor sen jag började köra med detta, och än så länge fungerar det superbra.
Men nu är det dags för frukost, och ikväll ska jag och bror käka middag hos pappa (för mamma har pyst iväg till gnällbältet).
Ps. K var här igår och innan hon åkte pratade vi lite om hårprojekt. Vi ska försöka hjälpa varandra och jag tycker det ska bli rejält spännande! Samt att en liten tyst röst i mitt bakhuvud viskar än en gång hur läskigt och spännande det vore att snagga huvudet. Jag undrar om jag någonsin faktiskt kommer våga....
