Scare tactic

Tog en välbehövlig promenad igår med Ida och vi diskuterade skrämseltaktik. Hur det kan få en att vilja göra om, göra bättre, skärpa till sig.
 
Jag känner att jag varvat extremt häftigt i både mående, självbevarelsedrift och mående det senaste halvåret, men delvis fick jag mig lite scare tactic förra veckan, följt av en hysteriskt rolig midsommar som gjorde mig bekymmerslös, och avslutandes på söndagen med...ehh.. scare tactics of all time typ. Även om det inte gällde mig själv, man kan bli jäkligt skrajsen som observerare också.
 
Så... igår vaknade jag med en stark motivation jag inte känt på länge, följt av insikten om att det kanske inte är det lättaste i världen att vara snorduktig just i dessa sommartider. Jag hoppas på att kunna balansera ut alltihop och behålla motivationen.
 
Nu ringde hunbuns väckarklocka och mitt kaffe är slut, så det är dags att ta tag i den här morgonen.

Sin egen lyckas smed

Jag känner att jag behöver göra mig själv lycklig just nu. Varken medicin eller mat fixar riktigt biffen.
 
Sååå... vad brukar göra mig lycklig? När jag uträttar jobbiga grejer. Saker jag skjuter upp eller inte vill tänka på.
 
Idag står därför på tapeten att tvätta jobbiga grejer. Städa badrummet och kanske något mer. Jag köpte mina nya favoritkakor igår, dom är sockerfria så jag kan äta dom med gott samvete (jäjä jag får säkert cancer av allt sötningsmedel eller nåt. Bla bla). Och jag har laddat eciggen och försöker använda den varannan gång jag vill ta en cigg.
 
Små steg. Små steg. Små förändringar här och där.
Jag känner mig liksom för orkeslös för att göra någon enorm kraftansträngning med något alls.
Men igår ringde jag min psykolog iaf och avslutade KBT:n. Inte för att jag inte vill göra den, utan för att jag klarar inte ut det just nu. Jag ska göra ett nytt försök i Januari eller Februari hade jag tänkt mig. Men det samtalet tog det 2 veckor att samla mod till att ringa. Så snacka om att jag är mer dränerad än önskat liksom...
 
Men jag är inte depp iaf. Inte pepp, och inte depp. Jag är lite därimellan.
 
Och jag har blivit beroende av den där skräck-podden. Jäklar.