Light-flytten avklarad - CHECK

Pust, fräs, gäsp, stön.
 
Gick och lade mig klockan 5 på morgonen efter att faktiskt ha lyckats skopa fram ledig plats för möblerna som skulle pulas in här, 4 timmar senare klockan 9 igår var det dags att kliva upp och köra igång med flytten. Och som vi körde på, har aldrig sett make till tempo på bärande! För första gången i mitt liv var en flytt över på en halv dag. Så därefter begav vi oss hemåt och jag sov nästan 15 timmar i sträck tills imorse då Fia kom och det var dags att dra igång flyttstädandet som vi höll på med hela dagen, och givetvis kraschade jag nu på kvällen och sov 2,5 timmar...
 
Värst av allt är ju att jag inser vilken LIGHT variant detta var... vår egna flytt kommer bli rena rama mardrömmen. Vi har betydligt mer otympliga möbler, småskit och miljarder lådor (känns det som..). Dessutom är det väl inget big surprise hur mycket jag suger på såndär smexig underhållsstädning, vilket gör att flyttstädningen kommer bli så otroligt mycket mer jobbig och utdragen...
 
Men skam den som ger sig!
 
 
Så fort jag kan hämta lägenhetsnyckeln (redan imorn om jag har tur!) så ska jag och Sebastian börja köra ner flyttlådor och småpjuffs som går in i bilen. Lite grand varje dag efter hans jobb.
Jag ska verkligen försöka komma åt här hemma att rengöra/städa dag för dag, så det inte blir lika mycket att flyttstäda sen.
Medan Sebastian är på jobbet ska jag passa på att promenera ner till lägenheten och packa upp och iordning det lilla vi kört ner. Pö-om-pö-flytt it is!
 
 
Raúl har förövrigt ingenting alls emot att bo i ett berg av lådor.
 

Kartong-fort

Hela dagen igår (torsdag) och idag (fredag) har ägnats åt packande, packande och packande.... Hur jag kunnat undgå faktumet att vi faktiskt ska flytta om en vecka är beyond me. För det är just den insikten som triggade igång mig.
 
Ögonen känns ansträngda, näsan svider och huvudet värker. Så som jag brukar må när jag dag efter dag gör en massa tunga saker och utesluter allt roligt whatsoever. Eller när jag skiter i att sova med för den delen...
 
Har bara kvar att flytta runt en massa lådor och grejer (för att göra mer rum åt brors saker som ska "lagras" här tills han flyttar in) nu inatt. Själva pack-packandet kan pausa tills .. eh. måndag?
 
För inte kan jag gå och lägga mig, vakna utvilad och ha en chillaxig lördag. Nope.
 
Imorn flyttar Grannen (eller som jag nog får lära mig att börja kalla henne: Fia) så hela dagen kommer ägnas åt bärande upp och ner för trappor. Lasta i lasta ur. Börja om igen. Hej och hå. Lagom tills jag slår upp ögonen på söndag är det dags att flyttstäda också. It's gonna be a fun weekend... och sen börjas det om igen nästa vecka, för då är det ju vår tur! Haha ;(
 
Hur kan något så underbart vara så jävla äckligt svinjobbigt?
 
 
Oh well. Dags att ta en cigg, halsa kallt kaffe och göra en sista kraftansträngning. I CAN DO THIS!
 
 

En "sån där" dag...

Ja alltså. Dagen började ju bra, städade, diskade, tvättade, gick ut med sopor och allt det där hushålliga braiga som är skönt att få avklarat.
 
Sen nån gång där sen eftermiddag kände jag mig som en urblåst ballong. Helt slut och tom invärtes. Vilade en sväng, vaknade, och var helt.. ångestattack of doom typ. Virvlade runt och försökte göra saker, dricka kaffe etc för att rycka upp mig, men det slutade med att jag kastade ut dagens planer genom fönstret, kröp upp i fosterställning i sängen och grät/halvslumrade medan Raúl låg tätt intill purrandes.
 
Brukar räcka med lite lurvig kärlek men idag hjälpte det inte alls... Det var först när Sebastian ringde efter jobbet och direkt erbjöd sig att handla utan mig och gosa till ett Buffy avsnitt som ångesten lättade lite. Han var nyss hemma och stod och höll om mig sådär kravlöst och kärleksfullt som bara han kan, innan han åkte till affären.
 
Ett hjärta av guld och tålamod stort som ett vindstilla hav.
 
Att få bygga upp en ny tillvaro med honom kommer nog bli det bästa jag någonsin gjort i mitt liv.