Pick up where I left off

Suck. Det hade nästan gått 2 månader utan choklad, men förra veckan var jobbig och eftersom jag inte ville ta till min favorit-numbing så blev det kakor, som eskalerade och blev choklad.
 
Jag är väldigt naiv. På något skevt sätt verkar jag ha intalat mig att man kan bryta hälsosamma vanor under en period och sen bara "pick up where I left off" utan problem, men för varje dag som går får jag bevisat för mig själv att det är verkligen som att börja om på ruta ett. Det är precis lika jobbigt och kämpigt som första gången, och om något så kanske det är svårare.. Mitt tänk är så jäkla saboterande:
"Äh, den här gången skulle du inte sabba 1 år av hälsosam livsstil. Den här gången skulle du bara sabotera några veckor. Vad gör det om du går plus minus noll några veckor? Ta nya tag igen. Just idag kan du göra vad du vill och sen kan du ta nya tag imorgon, eller nästa vecka?"
 
Men det är väl just det. "Bara för idag".
Jag FÅR INTE vända på den frasen och använda den destruktivt. Jag valde att tatuera in den av en anledning.
För att jag ska orka, för att jag ska ha styrkan. För att jag inte ska behöva tänka "resten av livet" eller "aldrig mer". Det räcker med Bara Idag. Bara idag behöver jag vara stark, bara idag behöver jag klamra mig fast vid vad jag vet är rätt.
 
Hade för övrigt en mardröm både igår och inatt. En mardröm om att sabotera för mig själv. Kanske är det därför jag är lite extra emotional nu på morgonen.
 
Förra veckan kom Ida hit, numera singel så hon kommer bo hos oss vissa veckor. Finare inneboende kunde vi inte önskat oss ♡
Ovanpå det började bygg-gubbarna dundra in här på måndagen och slita ut alla fönster. Vi hade förberett, flyttat möbler till mitten av rummen/bort från fönstrerna, ställt ut sängen i vardagsrummet, monterat ner köksbordet... det var väldigt knöligt och bökigt möblerat här. Jag hade en tid på sjukhuset och ett möte med försäkringskassan, bådadera jobbiga... lagom tills onsdag eftermiddag var vår trasiga kyldörr fixad och alla fönster bytta, så hela torsdagen spenderades med att möblera om då vi ville byta rum för sovrum och datarum, samt att vi passade på att köra en tidig vårstädning när vi ändå var igång.
 
I helgen började jag och ida peppa varandra till att hamra in sunda morgonrutiner, men den här veckan sover hon inte här så vi får se hur väl vi lyckas upprätthålla vanorna. Förhoppningsvis kan pepp via sms räcka längre än vi tror!
 
Och idag ska jag till en pyskolog för att bli "bedömd". Jag har bett om att få KBT, för jag hoppas att det ska kunna hjälpa mot mina vardagliga besvär. Telefon"fobin", den förlamande paniken som uppstår vid de mest triviala motgångarna etc. Vi får väl se vad som händer.
 
Ps. Nuvarande vikt: 67,5kg

Krångel krångel krångel

Något har börjat hända varje natt nu som jag inte riktigt kan råda bot på, och det är att jag får myrkrypningar. Eller det är iaf det jag gissar att det är.
 
Båda i armar och ben infinner sig en känsla av EXTREMT obehag och en oemotståndlig vilja att röra på lemmarna. Det GÅR INTE att ligga stilla. Och när jag väl tror att jag börjar komma tillrätta så kan benen helt plötsligt rycka till så kraftigt att jag blir klarvaken. Får vild panik varenda natt den där "pirrande" obehagskänslan börjar komma krypande...
 
Suck. Att det tar över 3-4 timmar per natt att faktiskt somna börjar bli tröttsamt. Men men, har jag tur är det övergående.
 
Annat tröttsamt:
Torktumlaren som vi fick hemlevererad, och sen fick åka in med och byta för att de levererat fel maskin till oss FUNKAR INTE. Förmodligen elektronikfel i den. Så min fina Sebastian ska svänga förbi elgiganten efter jobbet och prata med dom. Hoppas det kan lösas utan krångel.
 
Vi hade fått en spricka i vår kylskåpsdörr som gjorde att det "smällde till" varje gång man öppnade kylen. Trodde länge att det bara var något i dörren som gick emot någon av hyllorna men icke, fick syn på sprickan när den började växa sig allt större.
Så jag ringde bovärden i onsdags som var här på ett ögonblick, tog en snabb koll och genast beställde en ny dörr till kylen åt oss. Superbra!
.... men igårkväll small det till lite extra, en stor bit lossnade vid sprickan och kylen gick inte längre att stänga helt. Så med lite kreativitet har jag "barrikerat" kyldörren med våld för att hålla den så stängd som möjligt iaf... jag bara hoppas att kyldörren kommer idag. Eller att bovärden har NÅN lösning nu innan helgen.
 
 
GAH! Giv mig styrka.
 

Detoxing

Det har varit snart två helt vidriga veckor typ-ish.
 
Bröt ju ihop fullständigt knappt en vecka inpå nedtrappningen av de där medicinerna. Fanns väl ganska rejäla skäl för att bryta ihop, men ändå. Och för ungefär exakt en vecka sen så liksom var det dags för den där jobbiga grejen på sjukhuset som jag gått och grämt mig så mycket över, och som triggade hela grina-som-en-unge episoden. Ironiskt nog gick det faktiskt jättebra, och efteråt blev jag bortskämd av Ida och Kim med pizza, doughnuts, energidryck, kedjerökning etc. Det var awesome.
 
Sen gick det utför. Jag började må så otroligt konstigt och skumt att jag trodde jag fått en snereaktion på nedsövningen. Illamående, trötthet/frånvaro, skakningar, extrem yrsel, huvudvärk, stickningar i lemmarna, "blixtar" i huvudet etc. Gick omkring i flera dagar utan att det gick över, och tillslut fick jag veta vad det var för något (och fortfarande är..).
 
Det är utsättningssymptom för en av medicinerna jag lade ner. Really? REALLY? Ingen inom vården som kunde varit bussig och påpeka att man får typ AVTÄNDNING ifall man vill sluta ta medicinen? Nej jag är inte bitter... Men nu vet jag i alla fall varför jag mår så otroligt skumt och tillochmed dåligt vissa dagar. Det är ju inget farligt, bara obehagligt, och det kommer gå över.
 
Oh well, on to more funny things!
 
Jag ledsnade på att vara blå/svart/nånting i huvudet så ljusade upp det och blev mörkblond. ish. Men med envisa gröna skiftningar, och eftersom jag är knasig och provar knasiga saker så testar jag denna förmiddag ketchup-metoden.
 
(försök för övrigt ta en seriös bild när man har hela huvudet inkletat i ketchup? hoho)