Magnesium?

Happ happ. Nyaste grejen jag kommit på ska lösa alla mina problem. MAGNESIUM!
 
Sprang iväg till apoteket för några dagar sen och införskaffade mig en burk, ploppade i mig en tablett kvickt ihop med morgonmedicinen och... UUUUH. Vilken vidrig känsla/smak. Jag vet inte om jag ska beskriva det som äckligt eller obehagligt... för det är både smak och en känsla som uppstår när jag tuggar i mig tabletterna som burken så lömskt hävdar ska smaka jordgubb.
 
 
MEN. Jag vet ju av min långs visa livserfarenhet att allting som är bra för en oftast inte smakar nåt vidare, så, det är väl bara att gilla läget. Magnesium ska ju tydligen vara bra för precis allt möjligt, tillochmed restless legs och ångest.
 
Fast i mitt fall så tänkte jag prova det en period för att se om det hjälper mot min förbaskade obotliga trötthet...

Homie?

Sååååå trött. Bara sovit 2,5h inatt. Blir lätt så natten från söndag till måndag, men det suger för jag har psykolog tid idag. Får väl se om jag lyckas somna och få energi till det eller om det blir att avboka.

Har för övrigt hittat en tjej som har både blogg och instagram-konto som gör mig helt pirrig och lycklig med bilder av sina kläder och sitt hem. Inte för att jag vill ha samma klädstil, inte för att jag vill ha det exakt likadant som henne, men för att det ser så genuint ut. Vissa möbler är slitna, vissa saker matchar inte, det varierar från hyfsat prydligt till fullständigt kaos både gällande mängd plotter och stil. I CAN RELATE!
Hon visar upp hur ett hem kan vara charmigt, personligt och underbart utan att vara stelt, modernt, nyrenoverat och renputsat så det ser ut som att en pedant bor där.
Jag mår ständigt piss över hur mitt hem ser ut... illa nog. För JAG gillar mitt hem. Jag trivs i mitt egna lilla väldesignade plottriga kaos. Men det följer ju inte normen, det ser inte ut som hemma hos alla människor som lägger upp bilder på instagram och facebook av sina  vit-möblerade rum med ljusgråa divansoffor med en elegant slängd pläd över ena armstödet. Enda "plottret" så långt ögat kan se är  senaste trendiga ljusstakarna, ljuslyktor, motivations-tavlorna och givetvis matchande små mini-mini skålar på bordet att fylla med obligatorisk kvällssnacks alltifrån granatäppelkärnor till de där 2,5 dumlekolorna man får unna sig (beroende på ifall personerna är hälsofreaks eller trendiga jojobantare).

Ströläste lite lätt texten till bloggerskans bilder och hittade följande:
"Vårt kök, det som jag egentligen aldrig tyckt så mycket om men som kommer få stanna ett tag till p.g.a fullt dugligt och jag är allergisk mot denna inredningshysteri där vi sliter ut några år gamla kök och badrum för att vi tröttnat eller suktar efter något nytt och populärt kakel."
YES! THANK YOU!
Det DÄR är exakt varför jag typ är halvt skräckslagen inför att NÅGONSIN behöva bo i ett hus. Vare sig det var i hemmet jag växte upp eller mina vänners så hugger minnen av hur saker ständigt behövde lagas, repareras, renoveras och förnyas, moderniseras. De få jag känner som faktiskt äger hus idag gör typ inget annat än uppdaterar på internet kring hur de gör just detta. Jag föreställer mig att det måste kännas som att bo på en byggarbetsplats och att få äta byggdamm i filmjölken till frukost varenda morgon.
Visst, vare sig det är lägenhet, hus eller bostadsrätt såbehöver saker alltid fixas i hemmet... men jag tycker det är skillnad på att laga något för att det är TRASIGT än att fixa något för att det inte är modernt nog.

Nej nog om det. Ska försöka slumra lite igen och se ifall dagen kan räddas.

Det räcker nu....

Först får vi vänta i flera veckor på att få torktumlaren installerad...
..som sen visar sig vara fel modell. Vi har fått fel leverans...
Sen när vi väl får hem rätt torktumlare.. så fungerar den inte...
Kylskåpsdörren börjar spricka... och dagen efter att bovärden beställt en ny...
..då spricker den så illa att den inte går att stänga längre...
Så i två veckor får vi leva med eltejpad kyldörr som barrikerats med tunga verktygslådor...
I samma veva som bygg-gubbar dundrar in 7 på morgonen dag efter dag...
då drar vi på oss en veckolång förkylning...
 
Och nu igår.. nu när det kändes som att saker började ljusna/lätta...
..nä - då lägger tvättmaskinen av.
 
 
GE MIG STYRKA!
 
 
On the bright side:
Hade allt det här hänt för två månader sen hade jag nog kollapsat mentalt vid det här laget. Bara krypit in under täcket och valt att ignorera hela alltet. Det gör jag inte nu.
 
Får väl se om jag kan fixa det här själv eller om jag behöver ringa pappa...