Skrämseltaktik
Jag är tillbaka i sundare vanor. För jag blev skrämd till att ta mig i kragen. Precis som tidigare.
Det känns tragiskt. Att min viljestyrka inte ensam kan vara stark nog för att jag ska ta hand om mig själv och mitt liv. Utan att jag ska behöva bli livrädd, känna att livet faller itu, vara rädd att förlora någon jag älskar eller bli dyngsjuk innan jag faktiskt gör en förändring till det bättre.
Men jag försöker vara positiv, VARFÖR jag kommit på rätt bana är väl egentligen mindre viktigt, det viktiga är väl att jag är där jag är nu.
Målet? Att må bättre i kroppen, få bättre ekonomi och förhoppningsvis tappa de där 8 kilona jag lagt på mig sen november. För att sammanfatta det lite kort.
Jag och min bättre hälft har planer framöver, det är mitt ledljus. Vad som får mig att röra mig framåt. Vad som får mig att känna att jag klarar av att genomlida de dåliga dagarna.
Nu låter det här dyngdeprimerande. Det var ju inte meningen! Är ju glad egentligen! Lite skamsen men mest glad.
Hej 2017!