Ta kontroll

Jag har i mitt liv provat att rätta mig efter andra och vara den personen som uppskattas mest och passar in bäst. Jag har till följd av frustrationen efteråt provat motsatsen - att peka finger åt universum och börjat leva och bete mig som en renblodad egocentrisk obrydd person. Tillslut har jag väl landat lite därimellan, att se till mina egna behov, drömmar och önskningar men ändå kunna anpassa mig och ha respekt för omvärlden och människorna i den.
Ta ingen skit, och ge ingen skit.
 
Och precis som med det har jag även i livet varit maktgalen med ett kontrollbehov bortom förstånd. Kört med vänner, lagt näsan i blöt när inte hade någon rätt till det, tagit kommando utan att ha blivit ombedd att göra så, bestämt och propagerat att mina åsikter och mitt sätt varit det enda rätta - och jag har tryckt ner mig själv i skorna så mycket att jag bara blivit som en stum skugga. Allting var mitt fel, det var alltid mig det var fel på och jag var så värdelös att jag skulle vara tacksam över luften jag andades. Jag hade ingen egen röst, ingen rätt att ställa krav och privilegiet att bestämma något existerade inte. Jag gjorde mig själv maktlös och svag.
 
Men jag är inte samma person längre och jag börjar lära mig att jag visst har ett värde och att även om det är bra och viktigt att vara tacksam och ödmjuk så har jag ändå rätt att sätta ner foten, ställa krav och bestämma.
 
Just nu befinner jag mig vid en punkt i livet då jag nog måste ta kontroll. Jag kan inte längre sitta tyst i bakgrunden och låta saker hända när jag inte vill det, och jag kan inte knipa igen och låta livet stå på paus när det sargar min själ.
Jag har varit på vippen att ta livsavgörande beslut mitt i min vrede, frustration och sorg på sistone. Jag har också sopat undan allt som är viktigt för mig under mattan och låtsas som att det inte är viktigt just nu - fast det i högsta grad är det.
 
Så, jag har börjat gardera mig. Jag har börjat agera för min egen skull. Jag har börjat kompromissa där det behövs och jag har kommit till ro med att jag är maktlös på vissa punkter. Och just precis nu, försöker jag verkligen vara tålmodig men realistisk på samma gång. Ge saker tid, men också ha dragit en tydlig gräns för mig själv. Hur länge jag kan tänka mig att vänta, och på vilka punkter jag varken tänker vika mig eller kompromissa.
 
Jag har bestämt mig för att ta kontroll.
 
 
 
Ps. Idag fyller syster hela 36 år och vi ska dit för att fira henne ikväll. Det ska bli mat-paj och glass efteråt, men tack vare No sugar challenge:en blir det inget sött för min del.

Kommentera här: