Demoner i nattmörkret

Har börjat sova mer och mer oroligt.
Sover ofta bara 2-3 timmar i stöten, vilket innebär att jag varvar mellan tupplurer och vaken tid dygn efter dygn. Ibland tänker jag "tur att jag är en nattmänniska" men innerst inne längtar jag nog efter mer normala sömnvanor.
 
Drömmer "kul" drömmar också.
Senast för några dagar sen:
 
Tog en promenad och tappade bort mig fullständigt. Lyckades hitta vänner och bekanta och gemensamt försöker vi ta reda på vart vi befinner oss. Staden är helt främmande och kvällen blir till natt. Likt en dålig skräckfilm börjar vi försvinna eller dö en efter en. Kropparna vi hittar är så sönderslaktade att det vänder sig i magen.
Det visar sig vara någon form av demon, och hans sätt att avrätta såg mer ut som dissekering än något annat.
Av någon anledning slutar det med att jag blir skonad i utbyte mot sexuella tjänster (och med tanke på att drömmar alltid är så logiska fick jag panik och stressrakade benen i förberedelse - givetvis liksom). Denna överenskommelse innebar också att resten av sällskapet blev skonade och lämnade ifred.
En tid passerar och plötsligt en kväll sliter demonen isär mina ben men istället för det jag tror ska ske så förlöser han mig (?!) - fyra rosa blodiga valpar födde jag...
Efter detta lämnar demonen denna realm och jag återförenas med mina vänner som fortfarande inte lyckats ta sig därifrån. Dessutom verkar någon form av paranormalt virus sprida sig genom staden och få invånarna att mörda varandra likartat som demonen gjorde. Varje gång man lyckats ta sig till en ny plats och trodde man var säker så började slakten om...
Valparna växer för övrigt fort och är aggressiva. Ingen annan vågar sig nära dom än jag, och drömmen slutade med att jag satte eld på en kvinna som försökte kidnappa dom från mig.
 
 
 
Superkul. Hade en kraftig ångestattack med skakningar och hela karusellen i typ 30min efter att jag vaknat.
 
Men inatt har jag inte ens kunnat somna än. Så planen är att slösurfa, kedjeröka och sedan titta på Star Trek Deep Space Nine i hopp om att bli trött nog.

Kommentera här: