Sin egen lyckas smed
Jag känner att jag behöver göra mig själv lycklig just nu. Varken medicin eller mat fixar riktigt biffen.
Sååå... vad brukar göra mig lycklig? När jag uträttar jobbiga grejer. Saker jag skjuter upp eller inte vill tänka på.
Idag står därför på tapeten att tvätta jobbiga grejer. Städa badrummet och kanske något mer. Jag köpte mina nya favoritkakor igår, dom är sockerfria så jag kan äta dom med gott samvete (jäjä jag får säkert cancer av allt sötningsmedel eller nåt. Bla bla). Och jag har laddat eciggen och försöker använda den varannan gång jag vill ta en cigg.
Små steg. Små steg. Små förändringar här och där.
Jag känner mig liksom för orkeslös för att göra någon enorm kraftansträngning med något alls.
Men igår ringde jag min psykolog iaf och avslutade KBT:n. Inte för att jag inte vill göra den, utan för att jag klarar inte ut det just nu. Jag ska göra ett nytt försök i Januari eller Februari hade jag tänkt mig. Men det samtalet tog det 2 veckor att samla mod till att ringa. Så snacka om att jag är mer dränerad än önskat liksom...
Men jag är inte depp iaf. Inte pepp, och inte depp. Jag är lite därimellan.
Och jag har blivit beroende av den där skräck-podden. Jäklar.