Bara för idag.

Tänk att det skulle ta sådan tid för mig. Att det TAR sådan tid för mig...
 
Jag drömde inatt att vi planerat och "bokat" en kattunge som var på väg hem till oss, och att när det bara är dagar kvar så kryper en av våra katter in i ett hål i väggen, och leder ut en hel kull med sina egna kattungar. Panikblandad lycka deluxe.
 
Kanske drömde jag så för att livet är så oförutsägbart. Så kaotiskt. Så oväntat.
 
 
Just här och nu - idag,denna morgon så har mina känslor kvävt mig. Himmelen har känts gråare än den redan är, jag har tänkt tankar i stil med "Jaha, då tar en ny skitvecka sin början". Vad har något för mening alls. Jag är hopplös, misslyckad, jag klarar ingenting, så varför skulle någon annan ha tillit till mig då? Varför försöker jag ens själv?
 
Jag tittade mig omkring i lägenheten på vad jag borde ta itu med, som jag så fint tagit itu med varenda morgon under en så lång tid nu. Rutiner och vanor jag aldrig trodde jag skulle kunna banka in i mig själv, men ändå lyckades med - och kände att det var poänglöst.
Om jag aldrig kommer bli så hel och perfekt som jag behöver vara för att få det jag vill i livet, för att nå dom mål och drömmar jag har i livet. Varför lyfta ett finger. Det känns som att köpa hem ingredienser och göra en smet, men istället för att få baka kakan sen, hälla ut smeten i vasken och call it a day.
 
Men så tänkte jag... Bara för idag.
Även om precis varenda pusselbit låg på rätt plats Idag - så skulle inte alla mina drömmar bli verklighet imorgon. Och hade jag ens velat det om möjligheten fanns?
Nej.
Så jag tog fram penna och papper och skrev ner vad jag vill försöka ändra på, förbättra, eller försöka med tills nästa sommar. Jag behöver nämligen inte vara perfekt idag, jag får vara misslyckad idag, och imorgon, och dagen efter det. Men jag kan i alla fall skriva upp vad jag vill försöka göra för att ändra på den uppfattningen om mig själv - och sedan ge mig själv tid att i lugn och ro sträva efter detta.
 
Jag har, här och nu, valet att låta mina känslor förlama mig, eller göra något åt saken.
 
Tänk att det tar sådan tid för mig att lära mig, något säkerligen majoriteten av människor förstått för länge länge sedan. Att jag kan inte krypa ihop till en boll, ömka mig själv, slita sönder mig själv genom att häva ur mig mina värsta tankar om mig själv i hopp om att någon annan ska komma och lappa ihop bitarna min självdestruktivitet reducerat mig till. Att jag inte kan gråta, supa eller sova bort smärtan mitt eget självförakt orsakar. Att bedöva, blunda och fly har aldrig fungerat, och ändå är det JUST det hela min kropp och själ skrikit åt mig att göra den här morgonen.
 
 
Jag har i.. jag vill säga en vecka men jag tror det är två veckor.. sovit lika mycket som under mina djupaste depressioner. Mellan 14-18 timmar per dygn. Jag har ätit skitdåligt, både för lite och för mycket, och helt fel saker. Mer choklad än mat tror jag. Och jag har varit så humörsvängig, och arg. Det har känts som att jag tappat greppet om livet, mina känslor och mina tankar.
 
Jag har bara tänkt att jag haft dåliga dagar, men kanske släppte jag lös mina inre monster istället. Kanske är det därför allting bara känts värre och värre.
 
Så, den här morgonen har jag bestämt mig för att inte låta framtiden förstöra mitt Nu. Bara för idag ska jag hålla huvudet högt. Bara för idag ska jag resonera sakligt med mig själv. Bara för idag väljer jag att agera istället för att fly. Bara för idag ska jag leta lösningar, kompromisser och möjligheter.
 
 
Så nu ska jag lyssna vidare på tredje boken i Liftarens guide till galaxen medan jag diskar, tvättar  och allt annat.

Kommentera här: