Flytta ifrån den giftiga atmosfären
Det är inte ens 20 dagar kvar till flytten och jag insåg toksent att det är så mycket jag glömt att göra som jag borde gjort för REJÄLT längesen...
"Jamen visst då tar jag väl en härlig skopa ångest då! Åh, en nypa panik på det? Suuuure"
On the bright side:
• Storebror får ta över nuvarande lägenhet och slipper bo längre än nödvändigt hemma hos våra föräldrar.
• Bestämdes för en tid sen att han får adoptera kattdamen Charlie då hon och Eddie börjat slåss dagligen och hon förmodligen skulle må bättre som ensamkatt. Knivhugg rakt i hjärtat för min del.. men det är inte vad jag vill utan vad som är bäst för Charlie som gäller..
• Började packa för 2 månader sen - way ahead of time.
Kommer bli så underligt att flytta... Min första lägenhet hann aldrig kännas som ett riktigt hem/bo/fristad. Det var snarare ett hål i väggen jag gömde mig i från omvärlden - och jag bodde inte där särskilt länge. Men det var ändå ett nytt kapitel i mitt liv.
Den här lägeneheten.. ja alltså. Det började underbart, men flippade över till grunden för så mycket dålig skit. Fanns givetvis bra perioder. Men det dåliga tippar över vågen radikalt, och trist nog är det något jag vant mig vid och ser som vardagsmat.
Så ja, jag undrar hur det kommer bli att flytta. Nya väggar, ny utsikt, ny atmosfär. Hur känns det att börja om? Hur känns det att lämna en riktigt giftig (men trygg?!) miljö bakom sig? Jag är både förväntansfull och komiskt nog lite rädd. Men det är väl för att min hjärna flippar ur lite när förändringar sker.
Drömmer lite försiktigt om att fortsätta utveckla och forma mig själv såsom jag gjort de senaste månaderna. Är rädd att jinxa det hela med att sätta upp diverse "mål", men tyst inombords hoppas jag verkligen på att kunna bli någon jag aldrig trodde jag hade förmågan att bli.