En "sån där" dag...
Ja alltså. Dagen började ju bra, städade, diskade, tvättade, gick ut med sopor och allt det där hushålliga braiga som är skönt att få avklarat.
Sen nån gång där sen eftermiddag kände jag mig som en urblåst ballong. Helt slut och tom invärtes. Vilade en sväng, vaknade, och var helt.. ångestattack of doom typ. Virvlade runt och försökte göra saker, dricka kaffe etc för att rycka upp mig, men det slutade med att jag kastade ut dagens planer genom fönstret, kröp upp i fosterställning i sängen och grät/halvslumrade medan Raúl låg tätt intill purrandes.
Brukar räcka med lite lurvig kärlek men idag hjälpte det inte alls... Det var först när Sebastian ringde efter jobbet och direkt erbjöd sig att handla utan mig och gosa till ett Buffy avsnitt som ångesten lättade lite. Han var nyss hemma och stod och höll om mig sådär kravlöst och kärleksfullt som bara han kan, innan han åkte till affären.
Ett hjärta av guld och tålamod stort som ett vindstilla hav.
Att få bygga upp en ny tillvaro med honom kommer nog bli det bästa jag någonsin gjort i mitt liv.